This is Jo & Terry

Jo och Terry har en mack ihop. De bor i ett samhälle som heter Goldthwaite. Enligt Wiki bodde där 1802 personer år 2000. Jo säger att vi har en fantastisk resa framför oss. Vi ska få åka genom God’s country.
I’m going up the country, baby, don’t you wanna go
I’m going up the country, baby, don’t you wanna go
I’m going to some place where I’ve never been before

Abilene

När vi lämnade Amarillo idag fick vi en hel drös nya intryck att brottas med. Dofter. Inte någonstans har vi känt så många dofter från naturen som här. Resan hittills har mestadels bestått av att köra över berg, mellan berg och över prärie med brunt torrt gräs på sidorna och sånt doftar inte mycket. Landskapet i sig var inte jättespännande. Åkrar på båda sidor om vägen. Man odlar spannmål, bomull och majs så långt ögat når. Det doftade härligt av fuktig jord, koskit och även en touch av boskap kunde urskiljas stundvis. Dessutom olja. Du kan känna den starka lukten av råolja innan du ser pumparna som står lite här och var. Mitt i ett bomullsfält t ex. Hittar man olja i sin trädgård borrar man där och sätter upp en pump.

Idag var det kallt. Sju grader på morgonen, vi fick ta på oss alla kläder vi hade. In på macken, köpa ett extra par handskar att ha inuti de vanliga. Köpte även dagstidningen på macken och stoppade innanför jackan. Det funkade bra. Att plåta från hojen idag var svårt med dubbla handskar. Helt plötsligt förvandlas den största himmel jag sett till ett hav av gråsvarta moln som hotar med regn. Det var första gången vi inte hade sol dagtid när vi förflyttade oss. Vi kapade 50 mil ändå och det blev inget regn. Imorgon ska det bli varmare. Vi åker till Austin, The Live Music Capital of the World.

Sweetwater

När vi lämnade Amarillo i förmiddags var Sweetwater målet för dagen på vår väg till Austin. Vi rullar in i Sweetwater i lagom tid när solen börjar gå ner och vi har Googlat fram ett motell i förväg så vi vet vart vi ska. Motellet var billigt. Riktigt billigt, så vi ber att få kika på rummet innan vi bestämmer oss. När vi var i Santa Monica bodde vi på ett sunkigt motell, där enligt uppgift bara ”junkies and crazy people” bodde. Jag kan nu säga att det motellet var spatiöst i jämförelse med The Longhorn Motel i Sweetwater, Texas.

Jag lovar, om CSI hade gått in i det rummet och börjat lysa med sina UV-lampor hade de förmodligen hittat spår, fläckar och stänk från 1955 och framåt. I DNA-analysen hade man förmodligen kunnat lösa många av de brott som begåtts i West Texas… Med pekfingret och tummen lyfter vi försiktigt på täcket och noterar att sängkläderna förmodligen inte bytats sen George W Bush styrde landet. Rummet var så jävla taskigt så jag vågade inte ta fram kameran av rädsla för att minneskortet skulle raderas. Vi tackade vänligt nej till rummen och drog från Sweetwater fortare än fort.

Vilseledande namn dessutom. Det fanns ingenting med den sorgliga staden som var sweet. Kanske det är ett sätt att dra folk till staden? Ungefär som någon gjorde med Grönland en gång i tiden. Nästa gång vi ska stanna i en mindre stad ska vi leta efter ortsnamn som Shitty City, Rottentown eller Dirtville.

This is Mark

Mark påstår att han dött tre gånger. Första gången på ett oljefält, andra gången när han tog en OD och tredje gången i en bilolycka. Efter olyckan låg han på sjukhus i tre månader och kunde inte gå på ett år. Beskriver sig som en regular ugly white guy. (som går omkring med en skitstor kniv i bakfickan)

This is Malcolm

Malcolm har bott i Holbrook, Arizona hela livet. Han sitter på verandan på sin kompis restaurang och mecklar med sin dator. Han har fått virus. Malcolm berättar att han har jobbat med att göra skyltar och visar en gammal träskylt från Route 66 som han sparat. Den är gjord 1964 står det på den. Och så har han gjort cowboyhuvudet högst upp på den stora skylten vid Butterfield Steakhouse. 

And we knew
What he was going to do
He was going to shoot his whole way through
His name was on the pistol
He was Son of a gun

Cadillac Ranch

Ute på en åker ligger Cadillac Ranch. Ett konstverk skapat av Ant Farm, en grupp hippiesinnade arkitekter, och grafiska formgivare som ägnade sig bland annat  åt ”Underground Architecture”. Ett antal gamla Cadillacs från 1949-63 står nerstoppade i marken i samma vinkel som Cheopspyramiden har. Fråga mig inte varför. Googla. Cadillac Ranch ligger på privat mark men grinden står öppen för allmänheten. Tanten på bensinmacken frågar oss om vi har sprayburkar med oss. Vi svarar nej. Allmänheten uppmanas att gå loss på de gamla bilarna med sprayfärg så mycket man orkar och ibland målas bilarna om för att man ska få nya fina ytor att spraya.

I Amarillo hade vi tre missions: 1. Hitta Cadillac Ranch. 2. Hitta en Harley dealer som kan byta Peters framdäck. 3. Hitta ett motell. När solen börjar sänka sig och vi närmar oss Amarillo ser vi Cadillac Ranch på åkern till höger. Efter lite plåtning och snurrande på de gamla hjulen åker vi vidare och alldeles i utkanten av staden, på samma väg kör vi rakt på Harley dealern. Mitt emot verkstan ligger ett motell.

Lyssna på: Bruce Springsteen – Cadillac Ranch

Route 66

Vi har kört ganska många mil på den gamla landsvägen som man använde sig av om man skulle åka mellan Los Angeles och Chicago förr. Idag är den inte intakt och räknas inte ens som landsväg men många sträckor är fortfarande öppna och istället märkta som Historic Route 66. Vi valde att köra så mycket som möjligt på 66:an där det var möjligt. Vägen är fortfarande ok att köra på och vi möter inte alltför mycket trafik. Samhällena som ligger utmed Route 66 drar nytta av historiken och alla kränger stickers, nyckelringar, och t-shirtar med Route 66 motiv. För övrigt är städerna utmed vägen ganska döda eftersom inte så många människor längre passerar. Samhällena är typiskt amerikanska med en lång huvudgata där det mesta finns. Många har valt att inte rusta upp sina gamla mackar, eller diners, som förmodligen hade sin storhetstid på 50-60-talet. Det känns genuint samtidigt som lite tragiskt.

Grand Canyon

Utsikten över Grand Canyon är mer än fantastisk. Kanjonen är upp till 24 km bred och är ca 1,7 km djup till botten där Coloradofloden rinner. Står man vid kanten är det omöjligt att uppskatta avstånd eller höjd. En avsats på andra sidan som ser ut som 25 meter kan vara 200 m hög. Knepigt. Luften är tunn, hojarna blir slöa(re) och man blir flåsig av att ränna runt utmed kanten. Coloradoplatån ligger på ca 2500 m ö h.

Hoover Dam

Vi åkte över Hoover Dam som utgör gränsen mellen Nevada och Arizona. Dammen är ett  imponerande bygge byggt under depressionen 1931-1936. Hooverdammen är inget för den höjdrädde. Vi hade lite   Vertigo i gruppen på vägen men det löste sig bra till slut. Dammen fyller Lake Meade med vatten, som är ett populärt ställe för båt-turister såsom t ex Tommy Lee och Pamela Anderson som spelade in sin populära hemmavideo just på denna plats.

 

Las Vegas

What happens in Vegas…