This is Roxy

Roxy frågar mig hur jag vill hon ska posera. Jag säger att hon är bra som hon är. Roxys pitbull heter Gorgeous och är tre månader.

Frenchman street, New Orleans

I New Orleans är det stadsdelen French Quarter man ska ta sig till om man vill ta för sig av stadens utbud av barer, restauranger och musik. Bourbon street är den mest kända partygatan. Vi ber vår taxichaufför köra oss till French Quarter men han tycker vi ska kolla in Frenchman street istället.

-That’s where I would go, säger han och guidar oss på vägen dit och visar områden med övergivna hus som orkanen Katrina orsakade. Han fick renovera sitt eget hus för hundra tusen dollar och fick sex tusen av försäkringsbolaget. På Frenchman street hittar vi ett riktigt ruffigt hus som utifrån ser ut att ha en bar. På nedervåningen sitter en kille och spelar Nirvana på piano. På övervåningen ligger en liten restaurang där golven är så skeva att borden lutar. Efter middagen är alla överens om att middagen kan vara det godaste vi ätit.

Amerikansk vägren

Träsktrakter

Väderrapporten såg oroväckande ut med stor risk för regn och thunderstorms i öster i morse. Det visade sig att regnmolnet skulle åt samma håll som vi med skillnaden att vi flyttade oss lite snabbare än regnet. Varje gång vi körde ikapp ovädret blev vi genomvåta, körde av från vägen, stannade en stund och lät regnet dra vidare. Snart var vi ikapp regnet och samma sak upprepade sig tre gånger. Dessutom fastnade vi i långa bilköer på grund av två bilolyckor. Vägarna blir hala som snor när det regnet blandas med damm, gummirester, olja och annat bös. Vi kom inte riktigt så långt som planerat idag men vi såg vatten till höger. Vi är i träsktrakter.

This is Caveman

Han är lastbilschaffis från Abilene, Texas och heter egentligen Robert men kallas för Caveman. Jag glömde fråga hur han fick sitt smeknamn.

Now my mom & dad are proud to see 
The stickers on my window 
And my Disneyland tee 
The diesel engine take me away 
Way across the USA

Tre nätter i Austin

Dags att dra. Austin var trevligt men New Orleans väntar. Vi har över 80 mil dit så det får bli en övernattning på vägen. Beaumont?

Austin Speedshop

Ett besök hos Austin Speedshop är nödvändigt när man är i stan. En ganska tråkig butik/reception men betydligt häftigare verkstad. Tyvärr fick vi inte komma in där. Inte ens fotografering var tillåtet.

Austin City Limits

Vi gled runt en stund i närheten av festivalområdet under eftermiddagen. Det är verkligen fest överallt och gatorna kantas av t-shirt- och smyckeförsäljare. Ikväll lirar bl a Jack White, Neil Young, Gotye, The Roots. Vi blev indragna i en buss där de marknadsförde Generalsnus portion i USA. Förvånande var att de uttalar snus precis som vi gör. [Snuuz]

This is Freddy

– Got married, got divorced… ’Got som change?

Keep Austin Weird

Innan vi kommer till Austin åker vi genom ett landskap som liknar Sverige. Värmen är tillbaka och det är grönt överallt. Senaste veckan har det varit Köra, tanka, pissa, röka, köra, tanka, pissa, röka, köra, tanka, pissa, röka, ta in på motell. Nästa dag likadant: Köra, tanka, pissa, röka, köra, tanka, pissa, röka, köra, tanka, pissa, röka, ta in på motell. Lite slitna kommer vi till Austin på torsdagen. Kropparna har ont lite varstans så vi ser fram mot ett par dagar av vila från motorcyklarna.

I helgen är det City Limits Music Festival och det är mycket folk i stan. Band som Red Hot Chilli Peppers, Neil Young & Crazy Horse, och First Aid Kit spelar. Vi tar en taxi till 6th street vilken är bargatan i Austin där nästan alla ställen har livemusik. Ett band lirar en timme eller så, sen kommer nästa gäng och ställer upp sina instrument. Flera av musikerna kunde man se på olika ställen i olika band senare under kvällen.

Austin är helt klart ett ställe jag kan tänka mig att bo på. Det är den enda staden i Texas som är är demokratisk, och de kallar sig själva Live Music Capital of the World. I USA har städerna ett motto och Austins är: Keep Austin Weird.