Vi är framme. Vi har tagit oss från Kalifornien till Florida och kört ca 550 mil hittills.

-That’s where I would go, säger han och guidar oss på vägen dit och visar områden med övergivna hus som orkanen Katrina orsakade. Han fick renovera sitt eget hus för hundra tusen dollar och fick sex tusen av försäkringsbolaget. På Frenchman street hittar vi ett riktigt ruffigt hus som utifrån ser ut att ha en bar. På nedervåningen sitter en kille och spelar Nirvana på piano. På övervåningen ligger en liten restaurang där golven är så skeva att borden lutar. Efter middagen är alla överens om att middagen kan vara det godaste vi ätit.

Väderrapporten såg oroväckande ut med stor risk för regn och thunderstorms i öster i morse. Det visade sig att regnmolnet skulle åt samma håll som vi med skillnaden att vi flyttade oss lite snabbare än regnet. Varje gång vi körde ikapp ovädret blev vi genomvåta, körde av från vägen, stannade en stund och lät regnet dra vidare. Snart var vi ikapp regnet och samma sak upprepade sig tre gånger. Dessutom fastnade vi i långa bilköer på grund av två bilolyckor. Vägarna blir hala som snor när det regnet blandas med damm, gummirester, olja och annat bös. Vi kom inte riktigt så långt som planerat idag men vi såg vatten till höger. Vi är i träsktrakter.

Dags att dra. Austin var trevligt men New Orleans väntar. Vi har över 80 mil dit så det får bli en övernattning på vägen. Beaumont?