Träsktrakter

Väderrapporten såg oroväckande ut med stor risk för regn och thunderstorms i öster i morse. Det visade sig att regnmolnet skulle åt samma håll som vi med skillnaden att vi flyttade oss lite snabbare än regnet. Varje gång vi körde ikapp ovädret blev vi genomvåta, körde av från vägen, stannade en stund och lät regnet dra vidare. Snart var vi ikapp regnet och samma sak upprepade sig tre gånger. Dessutom fastnade vi i långa bilköer på grund av två bilolyckor. Vägarna blir hala som snor när det regnet blandas med damm, gummirester, olja och annat bös. Vi kom inte riktigt så långt som planerat idag men vi såg vatten till höger. Vi är i träsktrakter.

This is Caveman

Han är lastbilschaffis från Abilene, Texas och heter egentligen Robert men kallas för Caveman. Jag glömde fråga hur han fick sitt smeknamn.

Now my mom & dad are proud to see 
The stickers on my window 
And my Disneyland tee 
The diesel engine take me away 
Way across the USA

Tre nätter i Austin

Dags att dra. Austin var trevligt men New Orleans väntar. Vi har över 80 mil dit så det får bli en övernattning på vägen. Beaumont?

Austin Speedshop

Ett besök hos Austin Speedshop är nödvändigt när man är i stan. En ganska tråkig butik/reception men betydligt häftigare verkstad. Tyvärr fick vi inte komma in där. Inte ens fotografering var tillåtet.

Austin City Limits

Vi gled runt en stund i närheten av festivalområdet under eftermiddagen. Det är verkligen fest överallt och gatorna kantas av t-shirt- och smyckeförsäljare. Ikväll lirar bl a Jack White, Neil Young, Gotye, The Roots. Vi blev indragna i en buss där de marknadsförde Generalsnus portion i USA. Förvånande var att de uttalar snus precis som vi gör. [Snuuz]

This is Freddy

– Got married, got divorced… ’Got som change?

Keep Austin Weird

Innan vi kommer till Austin åker vi genom ett landskap som liknar Sverige. Värmen är tillbaka och det är grönt överallt. Senaste veckan har det varit Köra, tanka, pissa, röka, köra, tanka, pissa, röka, köra, tanka, pissa, röka, ta in på motell. Nästa dag likadant: Köra, tanka, pissa, röka, köra, tanka, pissa, röka, köra, tanka, pissa, röka, ta in på motell. Lite slitna kommer vi till Austin på torsdagen. Kropparna har ont lite varstans så vi ser fram mot ett par dagar av vila från motorcyklarna.

I helgen är det City Limits Music Festival och det är mycket folk i stan. Band som Red Hot Chilli Peppers, Neil Young & Crazy Horse, och First Aid Kit spelar. Vi tar en taxi till 6th street vilken är bargatan i Austin där nästan alla ställen har livemusik. Ett band lirar en timme eller så, sen kommer nästa gäng och ställer upp sina instrument. Flera av musikerna kunde man se på olika ställen i olika band senare under kvällen.

Austin är helt klart ett ställe jag kan tänka mig att bo på. Det är den enda staden i Texas som är är demokratisk, och de kallar sig själva Live Music Capital of the World. I USA har städerna ett motto och Austins är: Keep Austin Weird.

This is Jo & Terry

Jo och Terry har en mack ihop. De bor i ett samhälle som heter Goldthwaite. Enligt Wiki bodde där 1802 personer år 2000. Jo säger att vi har en fantastisk resa framför oss. Vi ska få åka genom God’s country.
I’m going up the country, baby, don’t you wanna go
I’m going up the country, baby, don’t you wanna go
I’m going to some place where I’ve never been before

Abilene

När vi lämnade Amarillo idag fick vi en hel drös nya intryck att brottas med. Dofter. Inte någonstans har vi känt så många dofter från naturen som här. Resan hittills har mestadels bestått av att köra över berg, mellan berg och över prärie med brunt torrt gräs på sidorna och sånt doftar inte mycket. Landskapet i sig var inte jättespännande. Åkrar på båda sidor om vägen. Man odlar spannmål, bomull och majs så långt ögat når. Det doftade härligt av fuktig jord, koskit och även en touch av boskap kunde urskiljas stundvis. Dessutom olja. Du kan känna den starka lukten av råolja innan du ser pumparna som står lite här och var. Mitt i ett bomullsfält t ex. Hittar man olja i sin trädgård borrar man där och sätter upp en pump.

Idag var det kallt. Sju grader på morgonen, vi fick ta på oss alla kläder vi hade. In på macken, köpa ett extra par handskar att ha inuti de vanliga. Köpte även dagstidningen på macken och stoppade innanför jackan. Det funkade bra. Att plåta från hojen idag var svårt med dubbla handskar. Helt plötsligt förvandlas den största himmel jag sett till ett hav av gråsvarta moln som hotar med regn. Det var första gången vi inte hade sol dagtid när vi förflyttade oss. Vi kapade 50 mil ändå och det blev inget regn. Imorgon ska det bli varmare. Vi åker till Austin, The Live Music Capital of the World.

Sweetwater

När vi lämnade Amarillo i förmiddags var Sweetwater målet för dagen på vår väg till Austin. Vi rullar in i Sweetwater i lagom tid när solen börjar gå ner och vi har Googlat fram ett motell i förväg så vi vet vart vi ska. Motellet var billigt. Riktigt billigt, så vi ber att få kika på rummet innan vi bestämmer oss. När vi var i Santa Monica bodde vi på ett sunkigt motell, där enligt uppgift bara ”junkies and crazy people” bodde. Jag kan nu säga att det motellet var spatiöst i jämförelse med The Longhorn Motel i Sweetwater, Texas.

Jag lovar, om CSI hade gått in i det rummet och börjat lysa med sina UV-lampor hade de förmodligen hittat spår, fläckar och stänk från 1955 och framåt. I DNA-analysen hade man förmodligen kunnat lösa många av de brott som begåtts i West Texas… Med pekfingret och tummen lyfter vi försiktigt på täcket och noterar att sängkläderna förmodligen inte bytats sen George W Bush styrde landet. Rummet var så jävla taskigt så jag vågade inte ta fram kameran av rädsla för att minneskortet skulle raderas. Vi tackade vänligt nej till rummen och drog från Sweetwater fortare än fort.

Vilseledande namn dessutom. Det fanns ingenting med den sorgliga staden som var sweet. Kanske det är ett sätt att dra folk till staden? Ungefär som någon gjorde med Grönland en gång i tiden. Nästa gång vi ska stanna i en mindre stad ska vi leta efter ortsnamn som Shitty City, Rottentown eller Dirtville.